Tycker synd om alla människor som inte får uppleva hur det är att ha en valpkull hemma. De är såna små underverk. Nu börjar de verkligen att ändra ljud, man hör direkt om det är någon som inte är nöjd. Givetvis är alla ljud på pip stadiet men ibland kan man urskilja att om de kunde skulle de skälla och morra. De växer allihopa väldigt bra det är ingen som inte hänger med, den bruna och tiken med vit prick på hjässan är minst och mest fart på mest lika mamma till sättet. Hon med vit panna är något mellanting, och hanen Sobeln och den helröda tjejen är mera coola. De finner sig i det mesta, lugna och fina.
onsdag 18 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar